Okategoriserade

Skammen över att önska ett kejsarsnitt

Tänkte att det var dags att ta upp ett inlägg på bloggen som just nu är väldigt viktigt för mig.

Jag har varit väldigt tyst om det och i princip bara pratat om det med Rasmus & mina närmsta vänner. Men har även sagt det till lite folk i min närhet som jag pratat förlossningar med. Men sen känner jag att jag är väldigt öppen med allt i min blogg och på min instagram, så varför inte vara det om detta ämne också?

Kejsarsnitt.

Vad jag har lärt mig under min graviditet är det ett väldigt laddat ord. Speciellt när det kommer till att önska ett kejsarsnitt på grund av förlossningsrädsla.

– ” Jag tycker du verkligen ska överväga att sikta in dig på att föda vaginalt. Det är verkligen en upplevelse. ”

– ” Ett kejsarsnitt gör mer ont efter än en vaginal förlossning. Du får ett ärr som gör ont”

Okej. 1. En vaginal förlossning kommer inte vara någon fin & speciell upplevelse för mig. Det kommer vara en psykiskt påfrestning där jag kommer tappa bort mig själv, och vilja försvinna ifrån. 2. Ja det blir ärr från kejsarsnitt, jag har jobbar där dem görs och har sett flera tusen sådana. Men fysisk smärta kan du medicinera bort. Psykiskt smärta kan du inte ta bort med hjälp av smärtstillande. Jag äter redan tabletter för ångest, dem är inte så bra som man tror.

Jag villbara tillägga att jag INTE fått ett beviljat kejsarsnitt än. Men det är något jag önskat hos min barnmorska. Nästa steg är att få remiss och sedan diskutera med läkare.

Jag vill också tillägga att jag INTE är rädd för smärtan som en förlossning medför. Jag är rädd för min panikångest, jag är rädd för att tappa kontrollen och jag är LIVRÄDD för ALLT som kan tänkas hända under en förlossning.

Många kvinnor som av någon anledning varit med om en traumatisk upplevelse under förlossningen känner samma rädsla och panik som jag gör. Jag har aldrig varit med om det själv, men mentalt är jag med dessa kvinnor. Tänk er att ni har jobbat på en operationsavdelning där du har sett i princip allt som kan gå fel under en förlossning, urakuta kejsarsnitt där mamman knappt hinner sövas och bebisens liv är kritiskt. Tänk dig att du har gått runt med en telefon i fikan som har larmat, och du fått springa för att i ilfart behöva ta emot en nyförlöst mamma som inte slutar blöda. Detta var min vardag under 1 år. Detta är min bild av förlossning och detta är min stora ångest. Tänk dig att se allt detta, och själv lida av en panikångest. Tänker du fortfarande att en vaginal förlossning är en upplevelse då?

Min graviditet har varit en STOR påfrestning. Den har bara varit ett stort orosmoln och ångestmoment. På grund av min panikångest , oro och jobbiga ångest i bröstet. Jag har gått till en samtalsterapeut/kurator för detta under hela tiden, och kommer fortsätta göra det efter vår bebis är född.

Jag kan utantill hur ett kejsarsnitt går till, jag vet precis hur lokalerna ser ut och jag vet hur personalen där jobbar. För jag har själv jobbat där. Jag vet att jag hade varit i trygga händer & jag vet att jag hade kunnat slappna av. Jag är trött på att ligga vaken av ångest om nätterna och jag vill bara ha 1 moment i graviditeten där jag tycker det känns bra. 1 moment som inte ger mig panik & ångest hela nätterna. Bara en sak att kunna lägga åt sidan och vara trygg med. Vill så gärna att min själ ska få lite ro.

Jag vet riskerna med kejsarsnitt också, tro mig. Jag vet att jag antagligen kommer få sitta och förklara detta för en läkare som kommer göra allt för att jag ska överväga en vaginal förlossning. Han kommer skicka mig till en till kurator. Men det finns inte i min värld, och jag ska vara bestämd med vad jag vill. För min egna skull, men även för vår dotters skull också. För hon kommer också påverkas av hur det nu blir att jag föder.

Och ingen får mig att känna skam över att önska ett kejsarsnitt. Jag vet var som är bäst för mig & vår bebis. Jag hade aldrig ifrågasatt en kvinna som vill föda vaginalt. Vi kvinnor ska väl hylla & stötta varandra i vilket beslut som helst? Man kanske inte kämpar lika mycket vid kejsarsnitt som vid vanlig förlossning. Men jag har kämpat som aldrig förr under dessa månader. Fysiskt & psykiskt. Jag är stolt över att jag lyssnar på mig själv och faktiskt struntar i vad alla andra tycker och tänker. Mitt val, ingen annans. Inte ens Rasmus. Som såklart vill att jag ska göra vad som är bäst för mig. Men som även själv ser hur denna rädsla äter upp mig och stöttar precis som så han är bäst på.

Jag vill bara tillägga en gång till, jag har inte fått ett beviljat kejsarsnitt än så länge. Utan jag har framfört önskemålet till min läkare & barnmorska sen får vi se hur det går med remiss. Men både jag & Rasmus kommer kriga för att jag ska få lite ro i kroppen och knoppen.

Jag kommer uppdatera er hur det går, såklart!

En bild från mitt jobb år på Kvinnoklinikens operationsavdelning. I dem gröna kläderna. Det var ett bra jobb men inget för mig. Men jag vet hur grymma mina förra kollegor är på sitt jobb där.

18 svar till “Skammen över att önska ett kejsarsnitt

  1. Emma skriver:

    Wow! Jag var precis som du, extremt förlossningsrädd. Under graviditetens gång blev jag mer och mer mogen för en vaginalförlossning och tvekade inte på det. Tyvärr blev det ett urakutkejsarsnitt och jag är såååå himla tacksam över att allting gick så bra och framförallt över personalen som gjorde operationen. Har du jobbat på operationen i Malmö? 🙂

    1. Cornelia skriver:

      Åh vad skönt att allt gick bra för dig & att du var nöjd med personalen! Var det i Malmö du gjorde ditt snitt? Precis där jag jobbade, personalen där är verkligen super duktiga! 🙂

      1. Emma skriver:

        Yes, det var i Malmö. Jag tycker dem är helt fantastiska även förlossningspersonalen var fantastiskt! Vad jobbade du som? Vad gör man under tiden när man inte opererar? 🙈

        1. Cornelia skriver:

          Jag jobbade som Undersköterska, när du inte har kejsarsnitt har man massa andra operationer, tex ta bort livmodern, äggstockarna, aborter osv. Så man sköter dem & fixar inför kommande operationer osv ☺️

  2. Ronja skriver:

    Inget att skämmas för! Tycker att man bör få känna o tycka vad man vill om sin egen förlossning. Ingen ska försöka få en att känna skam över det.
    Det är inte dom som kommer ha ett ärr utan det är du och det låter som att du vet innebörden med ett kejsarsnitt och vet följderna. Tycker du gör helt rätt i att va öppen och ärlig och framför allt att du inte skämms! 👏😘

  3. Viktoria skriver:

    Jag tycker det är helt upp till var och en att välja vilket som passar bäst för en själv! Jag var inställd på en vaginal förlossning när vi skulle få vår son men kunde tänka mig kejsarsnitt också om det skulle behövas! Efter vi kämpat i 17timmar med värkar, droppstimulering, lustgas och epidural så var jag tillslut helt öppen för att kunna börja krysta. Men då upptäckte läkaren att sonen låg fel så det skulle bli extremt svårt för mig att föda ut honom vaginalt så allt slutade med kejsarsnitt ändå för att jag bad om det i slutändan 🙂 Kändes helt okej för mig där och då och jag är glad än idag att jag gjorde det valet! Och ärret är det ingen annan än du och din partener som kommer se ändå 😉

  4. Anna skriver:

    Du kommer få höra så många histiorier om förlossningar och hur, var och när man ska amma. Du kommer få möta kvinnor som enligt dom själva borde få medalj, för väl utfört enligt normen, fantastiskt förlossningsarbete. Men du min lilla morotskaka, det beslut ni tar kommer vara det bästa för er. Det är bara och titta på vart du är i livet nu, allt detta vackra bara på beslut som varit era. Kämpa på ❤️

  5. Anonym skriver:

    Fina Cornelia…
    Snälla gör det som känns bäst för dig och lyssna inte på andra. Det finns inget rätt eller fel. Jag har själv inte fött vaginalt någon av gångerna och jag har 3 fina pojkar och det finns inget jag saknar eller känner att jag missat…. puss på dig

  6. Anna skriver:

    Starkt av dig att ta upp detta och du ska bara göra det som känns rätt i. Folk kan fara och flyga med sina pekpinnar.
    Jag har fått både vaginalt och kejsarsnitt (ej planerat dock) och jag varken hyllar eller dissar det ena och det andra. Och ja jag har ett ärr efter det men det är ett ärr som gjorde att min son kom ut precis som han skulle och det är det enda som betyder något. Att få ärr utav en person man kommer älska högre än ngt annat gör liksom ingenting.

  7. Mamma Fnulan skriver:

    Med Mira ville jag också få Kejsarsnitt på grund utav förlossningsrädsla och ångest och jag fick precis som du höra att jag var tramsig och tänkte inte på det bästa för barnet. Men det var det jag gjorde…… Jag var rädd att min kommande bebis skulle möta en mamma som för andra gången skulle få en förlossningsdepression. Nu blev det inte så ändå för jag fick gå i en Aurora grupp och hade en terapeut. Jag blev så motarbetad av läkaren på KK i Lund som sa att hon ville att jag skulle söka hjälp på psyket….
    Det är din graviditet, ingen annans… Ja det är fantastiskt att föda vaginalt men inte om man inte klarar det…..
    Du gör det bästa för er, ingen annan- det är så man visar kärlek till sitt barn.

  8. Emelie Babunovic skriver:

    Det är bra att du står på dig Cornelia ♡
    Du ska se att det nog löser sig till ditt och bebis bästa!

    Kram

  9. Maria skriver:

    Hej ! Jag har gjort 3 snitt pga förlossningsrädsla och känner precis som du igen skammen man går igenom när man pratar om det. Men kan lugna dig att jag har 0.0 symtom av mina snitt , har med varje bebis kunnat springa som vanligt ungefär 3 veckor efter 😊 (inte smartaste. ) stå på dig och kriga för din rätt!

  10. Josefine skriver:

    Stå på dig!!! Dom kan inte tvinga dig att föda vaginalt. Jag har tre barn, dom två första kom vaginalt ville ha kejsarsnitt med den första blev övertalad att föda vaginalt. Allt gick dock bra samma med min andra son. Då var jag 19 med min första och 23 med min andra. Lite ung och naiv och visste inte vad jag kunde kräva…
    Med min dotter var jag 30 och var så jäkla bestämd på att jag skulle ha ett snitt, och jag blev beviljad det i åttonde månaden… så dom ville nig att jag skulle ändra mig in i det sista. För mig handlade det inte om någon rädsla utan mer att jag ville ha det så. Jag tycker att mitt kejsarsnitt är lika fantastiskt som mina vaginala förlossningar. Jag tillhör Värmland landsting och har hört att dom är väldigt bra när det handlar om planerade kejsarsnitt. Tycker att år 2018 borde man få välja snitt om man är medveten om riskerna, tror det är det dom är rädda för att om det händer något att man efteråt säger att -det visste inte jag
    Hoppas verkligen att du får ditt planerade snitt, för när kag blev beviljad så släppte det en sten och man kunde slappna av och njuta!
    Lycka till och håll oss uppdaterade !🤗
    Kram Josefine

  11. Lisa skriver:

    Så välgrundat och välgenomtänkt ditt beslut/önskemål känns så skulle jag bli förbannad om läkaren nekade dig. Kämpa!

  12. Alexandra skriver:

    Jag tycker du är så stark som vågar skriva om detta.. Det finns så många som känner som du men som inte vågar prata om det på grund av att det är så skamm belagt.. Stå på dig.. du fixar detta..

  13. Cilla skriver:

    Åhhh starka du! När jag väntade första barnet var jag livrädd för förlossningen men jag erkände det inte ens för mig själv! Så när det väl satte igång så gick det ju inte alls. Slutade med ett akut kejsarsnitt o ingen var gladare än jag över det! Jag önskar sååå att jag sagt nåt om min rädsla innan! Sen inför nr 2 gick jag hos psykolog, på yoga för gravida o vattengympa hos Rund o Sund och fick bukt med min rädsla och fick en helt ok vaginal förlossning (efter igångsättning så det var ju sådär men jag klarade det). Nr tre gick galant på 4h (gick även då på vattengympa på Rund o Sund, det bästa som finns för blivande mammor!). Men jag tycker du är urstark som erkänner och pratar om det och jag hoppas verkligen att du kan få en lösning som du känner dig nöjd och lugn med! När jag gick hos spec-mv med tvåan för att få bukt med rädslan försökte de ”pracka” på mig ett kejsarsnitt men det var inte det jag ville, jag ville få bukt med rädslan för att klara av en vaginal förlossning. O det lyckades jag ju med. Man måste få det man själv känner är rätt! Lycka till!

  14. Jennifer skriver:

    Åh, tycker det är så starkt och fint av dig att skriva ut detta.
    Jag själv födde för en månad sen, var inne i ett aktivt förlossningsarbete när min lilles hjärta slutade slå, det blev urakut snitt. Det i sig var väldigt hemskt, för när jag vaknade upp visste jag inte ens om mitt barn levde. Dem hann ju inte berätta något knappt innan dem sövde mig och tog ut honom, allt detta gick på under 2 minuter från att dem upptäckte det till att han var ute, enligt mina journaler. Visst att det var jobbigt efter med smärtan från magen, men MAN KLARAR DET. Jag hoppas verkligen för din skull att du får genom ett kejsarsnitt, det ska du inte behöva kämpa för. Hoppas verkligen dem tar dig på allvar och lyssnar. Stort lycka till med allt ❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.